Kortlek viktigt verktyg i samtal om döden

Reidun Saitora, samordnare på Fruängens vård- och omsorgsboende i Hägersten i södra Stockholm, beskriver att det inte är så lätt att ta upp frågan om döden och den sista tiden i livet.

Läs också: Expert i palliativ vård: ”Man behöver inte vänta på att en läkare ska ordinera” 

– Jag har nog tänkt att någon skulle ta illa upp, att det skulle finnas ett motstånd. Men hittills är det ingen som har varit negativ, säger hon.

Äldreboendet ingår som ett av tre i ett pågående forskningsprojekt med syfte att göra den sista tiden i livet så bra som möjligt. Som en del i projektet har personalen fått utbildning och verktyg för att underlätta samtal om den sista tiden i livet.

Som hjälp har de en ”kortlek” med påståenden. Där står till exempel ”Att vara fri från smärta”, ”Att behålla min humor”, ”Att vårdas av personal som jag trivs med”, eller ”Att känna mänsklig beröring”. Ett sätt att använda korten är att de äldre får prioritera de man tycker viktiga och tillsammans med personalen reflektera över dem.

Inom ramen för projektet har delar av personalen gått en samtalsledarutbildning, och haft samtal med boende och närstående. Att utgå från korten har visat sig leda till prat om livet, händelser, människor och känslor.

– Korten är väldigt bra. Många innehåller frågor som jag haft inom mig men som jag inte har riktigt har formulerat, säger Ebba Svartling, en av de boende.

Läs också: Trygga anhöriga ger arbetsro i den palliativa vården 

Hur man än vänder och vrider på det så är äldreboendet en plats där många spenderar sin sista tid i livet. 2021 var det nästan 40 procent av alla dödsfall i Sverige som inträffade på ett äldreboende. Man vet att en hög andel av de som flyttar till ett äldreboende avlider inom några månader. Trots det är diskussionen om döden ofta frånvarande.

– När man undviker att prata om döden missar man också att prata om vad som är viktigt i livet, säger Åsa Olsson, specialistsjuksköterska inom äldreomsorgen i Stockholms stad och doktorand vid Karolinska institutet.

Det finns flera studier som visar att äldre personer ofta vill prata om sina tankar kring livets slut men att de inte upplever att de får möjlighet. En av anledningarna är att människor runt omkring ofta tycker att det är ett svårt ämne att ta upp.

I sin forskning undersöker Åsa Olsson hur personal på vård- och omsorgsboenden kan få stöd att lyfta frågor om livets sista tid genom att ha tidiga och strukturerade samtal med boende och närstående.

Hon är övertygad om att den sista tiden kan bli mycket bättre för både den äldre och de anhöriga om man pratar mer öppet om det. Då ökar möjligheterna att utforma vården utifrån den boendes önskemål så att den blir mer personcentrerad.

– Det har tagit ett tag för oss inom äldreomsorgen att inse att vi faktiskt i stor utsträckning sysslar med palliativ vård. Det handlar om en helhetssyn på människan och att verka för livskvalitet livet ut, säger Åsa Olsson.

Läs också: Tidigare kommunläkare nobbar kommunala läkare